Varför?

Det nästan värsta jag vet är när folk diskuterar det aktuella vädret. Jag finner inte ord för hur trist och fantasilöst jag tycker det är.
Och nu är jag där...
Jag har gjort det nu ett flertal gånger de senaste veckorna och jag skäms lite inombords, för att jag är så där fantasilös och trist själv.
Men jag finner det så hopplöst svårt att känna glädje och sprittande lycka i kroppen när det är mörkt när jag vaknar, sen är det gryning fram till det är skymning och sen är det mörkt igen. Det är fanimej lättare att älska när solen skiner och det har den inte gjort ordentligt på ett bra tag nu.
Tur för Lars att han är så lättälskad.

Jobbet bjöd inte på några direkta överraskningar idag. Eller det gjorde det visst det, men då hade jag redan gått hem. Tack o lov!

Smög in när gubbgrabbarna i Why repade idag och det råder ingen tvekan om att Annandagspartajet inte kan bli något annat än en rungande succé. Kära nån vad dom rockade. Dom ser mycket äldre ut än dom låter.

Dagens hästaktiviteter liknade de igår. Äpple, puss och klapp, vad mer kan en kär liten treåring begära? Förmodligen en hel del när jag tänker efter...
Andra hästaktiviteten på schemat var Lars ridlektion. Tänka sig att den lilla raringen rider runt som ingenting, han travade bommar och red serpentiner, lättridningen sitter som en smäck.
Om nåt år är han proffs.
Kom ihåg var ni läste det först!!