Jo men så var det ju det här med vädret då...
Jag är ju liksom inte helt nöjd med denna everlasting snöstorm som pågår. Hoppas alla som tycker det är så förbannat mysigt att frysa, pulsa, skotta, skrapa, halka, glida, slira och hasa trivs nu. Själv håller jag mig helst inne och låtsas inte om eländet.
Och jo det blir jul ändå, trots snöbrist och varmgrader.

Igår fick vi julmat på jobbet. Jag fick MVG i återhållsamhetsbetyg och kunde ta mig från jobbet helt utan assistans, något som andra mätta kollegor säkerligen inte klarade av.
Idag fick vi julmat på jobbet igen. Inte lika upphetsande att kasta sig över resterna från gårdagens överflöd.
Något vidare bra betyg i återhållsamhet gällande chiefens årliga godiskorg a la grande, fick jag dock inte. Hu! Tur man är ledig snart så man kan ligga hemma och äta istället för att göra det upprätt på betald arbetstid.

Hästen äter och äter. Sen bajsar han i en välkoordinerad hög som jag skottar bort. End of activity. Fast han får omvårdnad och kärlek ibland också, men det känns ändå som att jag är världens sämsta matte. Men jag tror, eller det är en förhoppning jag när, att han blivit lite rundare sen jag skickade på honom dunderlusernen från Lotta O. Han använder den fortfarande delvis som inredningsdetalj, men det verkar som att han äter det allra mesta.

Lars är på cocktail med sitt jobb ikväll och jag tänkte mest ligga still och glo/stirra.
Att jag sedan är påtänkt som hämtchaufför i Hudik mitt i natten har jag valt att stilfullt ignorera. Väglaget var crappy nyss och blir det inte markant bättre får han snällt sova på firmans soffa eller ta till sina päron. Jag känner inget behov av att köra av vägen en torsdagsnatt i Njutånger, -10 och snöstorm. Jag kan ju bara se framför mig hur jag står där i världens största dunjacka, krokodiltårar som strömmar ner för mina tjocka, röda kinder och magen i vädret. Inte en bil i sikte, ingen mottagning i mobilen och ingen liten stuga att söka skydd i. Allt bara för att han skulle tramsa på ett cocktailpartaj på en torsdag.