Äventyrligast var det nog för Malin. Hennes häst är nämligen inte riktigt som andra.
Vi hade skrittat ungefär två minuter från stallet när Hellge gick ner på alla fyra och lade sig platt på buken. Ett skrubbsår på varje knä för Hellges del och ett något skrubbat kärleksförhållande Malin och Hellge emellan blev slutresultatet av den manövern. Turen fortsatte genom skogen och jag upptäckte dessa:
Nu på morgonen pep jag iväg tillsammans med moster Bettan för att hämta dem.
I övrigt har jag fortfarande sadelproblem och, än värre, usel ekonomi så läget förbättras förmodligen inte förrän 2016 eller nåt sånt.
Barnet kryper nästan och enligt alla förståsigpåare så försvinner eventuell övervikt då barnet blir mer aktivt.
Tänkte att det gällde ungen, men nu inser jag att det kanske är min chans att få bli lite mer slank och smidig.
