Sommarblogg

Sommarbloggandet är lika med nästan inget bloggande alls.
Nu är nog inte min blogg särskilt banbrytande och intressant i vanliga vinterfall heller, men just nu finns liksom inget av intresse att knacka ner i text.
Tänkte att jag gör det ändå, så att ingen tror jag hittar på för att slippa.
En typisk dag kan se ut så att vi vaknar runt åttarycket.
Lovikka äter, gurglar, skrattar, bajsar och somnar om.
Mamman gör ungefär samma sak.
När Lovikka vaknar för andra gången brukar hon äta igen och sen gör vi följande:

• Tittar på ett avsnitt av Sopranos. (Jag erkänner att jag inte sett ett enda avsnitt förrän nu och nu tänkte jag se alla sex säsongerna.)
• Åker till Blixt och hans nya bästis Tolle på betet och kollar så de står på alla fyra och inte är helt sönderbitna
• Går ner på stan och tar en fika i glada vänners sällskap

Det är vad vi har på agendan i dessa dagar.
Inte särskilt intressant alls med andra ord.
Det är mycket märkligt att inte behöva åka till stallet varje dag.
Som tur är ska Malin med familj blåsa till Orsa ett dygn, så då ska jag få släppa ut kossan och hans vänner.

Jag blir irriterad på bröllopet.
Mycket mer tänker jag inte skriva om den saken.

Blixt fick gå för Maja måndag - tisdag.
Måndagen skötte han sig över förväntan.
Tisdagen blev han fort trött.
Jag borde kanske inte ha varit med två dagar.
Att han tog något till sig under tisdagen är tveksamt.
Lätt att va efterklok.
Nu ska han få vila.
Vila och äta, det är vad mina närmaste gör dessa dagar.
Förutom Lars, han jobbar på som den trogna och lojala typ han är. Dock när han en inre längtat efter att få äta och vila.

Rådlös - jag har inte råd.

Föräldrarledighetspank är vad jag är.
Jag sliter och räknar och försöker lägga pengarna på det allra viktigaste, ändå är de slut hela tiden.
Det är inte billigt att rida och träna en häst.
Jag fattar inte hur andra har råd att hålla igång flera.
Men jag ska inte gnälla.
Det är ännu dyrare att ha en sjuk, halt eller lytt häst.
Just jämt vad dom andra hästarna i stallet är. Aldrig kan jag och Malin rida ut och vara så där somriga och mysiga som vi har föreställt oss att vi ska göra. Helst barfota (vi) utan sadel (hästarna) med håret böljande bakom oss (både vi och hästarna) skulle vi ju mysa iväg oss i skogen. Nähepp, det gick minsann inte för sig.
Så jag och Blixt vi tragglar vidare i vår ensamhet.
Och Hellge han har gummistövel...

Helgen som gick var det dags för tävlingsdebut för Blixt.
Han skötte sig utmärkt, för att vara han, på tävlingsplatsen.
Inne på banan var han rätt okej också.
Eller han tittade och upptäckte allt möjligt som inte hade med själva hindren att göra, men väl framme vid hinder så hoppade han. Utom murplanket, det var han tvungen att titta på en gång, sen kunde han hoppa det också, om än ganska tveksamt. Allt tittande gjorde att han inte kom runt på första försöket, men när jag red om så gick det.
Jag var missnöjd först.
Men sen tänkte jag efter.
För att inte ens ha kunna befinna oss på samma ställe som andra ekipage, hinder, publik, speaker, barn, hundar, bilar, transporter var och en för sig så skötte han sig väldigt bra när allt fanns på ett och samma ställe samtidigt som han skulle prestera.
Han gjorde ju det han skulle, fast inte på direkten.

Bollnäs har en fälttävlan den 24-25 juli, då vill vi vara med.
Så nu ska här nötas på alla tre momenten fram till vila och bete, för att efter Falsterbo trimma vidare. Det är den nuvarande planen.
Falsterbo ja.
Det kommer bli en mycket blandad historia.
Lycka och trevligheter eftersom jag både ska få träffa Ellenfamiljen och se Superligan live.
Fattigdom och elände eftersom jag inte kommer kunna shoppa besinningslöst.
Det är inte ett dugg synd om mig egentligen men det hade varit fulländat att få besöka Falsterbo och kunna shoppa ordentligt på samma gång.
Fast, just ja, jag ska ju få åka till shoppingparadiset Ullared veckan efter, så då får jag väl slå klackarna i taket där istället, på budgetnivå.
Good deal!
Skåne och Ellengänget: Here I come!