Ja, då kom dagen då vi köpte oss en barnvagn.
Mycket märkligt.
Vi har en barnvagn nu och jag förstår rent logiskt att det ska ligga en bebis där i. Jag förstår dock inte att det är "vår bebis" det handlar om. Jag har mest tänkt att det kanske är bäst att köpa sig en vagn, utifall bulan skulle visa sig vara en riktig unge och vi faktiskt ska bli föräldrar. För tänk va dumt det skulle kännas om det kom ut en unge och vi inte hade en enda pinal till det lilla livet. Så vi skaffar oss det som, enligt uppgift, behövs och sen håller vi tummarna för att vi gjort som man ska.
I övrigt har jag överdoserat häst idag.
Först utsläpp av treåringsligan i stallet. Alla var snälla och rara.
Till och med Alfons hade gått fot.
Spenderade tre timmar i det oisolerade ridhuset helt frivilligt och tittade på när lyckostar av olika slag och ras tränade för Gaby. Blixtens syskon var med och den ena skötte sig bättre än den andra, och då skötte sig båda väldigt bra. Såg flera trevliga hästar och det kändes mycket bra att bara få vara där och babbla med likasinnade. Det tog inte bort ridabstinensen men det lindrade den en smula.
Under eftermiddagen hade jag uppgiften att vara speaker på SORFs årliga Julshow.
Oorganiserat kaos rådde och min insats blev förmodligen därefter. Men det är glömt till nästa år.
Mer häst i samband med intag av den städade treårsligan.
Vi var på fest hos vår stallinnehavare igår och det var hur god mat som helst och många trevliga konversationer. Samma fest ställde dock till det en aning för den manliga halvan av duon här hemma och det gör att vi förmodligen går på sparlåga här hemma resten av kvällen innan det är dags att fodra för natten.
Imorgon skall vi visst bevista något sorts kalas igen. Vilket sannolikt kommer leda till någon form av komatillstånd. Sannolikt kan detta tillstånd sammankopplas till den mat vi sannolikt kommer inmundiga under kalaset ifråga.
Hur jag vet?
Det är tradition att nästan äta ihjäl sig under dessa kalas och alla andra högtider, basta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen det där! Mycket märklig känsla att handla saker till någon som inte finns.
SvaraRadera