Fredag och elände.

Jag känner mig så eländig inombords. Utombords med för den delen.
Trött, tjockare än vanligt och vitgråbeige utan lyster, så skulle jag nog kunna sammanfatta min egen uppenbarelse. Då ska man vara medveten om att jag i vanliga fall, för det mesta, känner mig ganska pigg, snygg och shiny. Men nu är det som att jag fått nåt sorts tråkighetsskal. Jag har inga färger alls och skulle jag se mig själv nånstans så skulle jag förmodligen bara se förbi och vandra vidare, utan att ha lagt märke till mig.

Lars och jag försökte storhandla igår. Det blev småhandling, och en hemkomst med flera: -Men åhh! Vet du, vi glömde ju köpa... som följd. Typiskt en sån sak som kan få mig till tårar i dagsläget. Att ha glömt köpa lampor, eller bröd. Ingen katastrof i jämförelse med gruvolyckor eller översvämning men ändå tillräckligt ibland.

Ett glädjeämne i tristessen var att Hopphästklubbens tidning låg på hallmattan idag när jag kom hem. Operation avelsmärr känns mer och mer angelägen. Även det faktum att vi, innan ett sådant inköp kan ske, måste flytta börjar bli påtagligt. Jag förstår om grannarna blir tjuriga när jag gör fölbox i cykelförrådet och hägnar in allmännyttans gräsmatta till betesmarker.
Jag skulle vilja köpa mig ett par snajsiga ridstövlar också, men där inser till och med jag att vattenfyllda vader knappast kan vara bästa tillfället att prova ut ett par. Jag väntar till sommaren och kanske Falsterbo. För jag när en dröm att jag, Lars och knytt skall fara dit i sommar. Undrar hur Lars dröm om samma resa skulle se ut? Förmodligen betydligt mer skräckbetonad och inte alls lika skimrande som min.