Regn is the new black

Regn is the new black!
Det öste ner i morse när jag smög upp för att kontrollera om vi skulle bege oss till Uppsala eller inte. Kände inte för att sitta i bil till Uppsala tur och retur utifall det skulle frysa på och bli halkigt. Planen var att åka på saluhästvisning på Jälla, men det blev då inget av. Tråkigt med tanke på att denna gravida kropp lustar efter lite snygga hästar under ryttare då den själv är ofrivilligt ledig från dylika aktiviteter.

I stallet hade istiden återkommit och allt som var i marknivå hade skänkts en skorpa av crunchig is. Misstänker att M med fara för livet lotsade ut kreaturen i morse. Hur sportkossan tog sig levande till sitt frimärke är ett mysterium, men han stod där och idisslade så det verkar ha gått.
Detta innebär att det är dags för broddning. Dock, i det tillstånd som råder, lär jag behöva en hel del assistans med denna aktivitet. Och vi vet alla vem som drabbas: Lars. Min ädle hjälte och ständige personliga assistent. Vad gjorde jag utan honom?

Jo, jag hade låtit stackars Malin lida. Men tro inte att Malin hade låtsas om sitt lidande, nä, det ligger inte i hennes natur. Istället skulle hon glatt hjälpa mig och aldrig knorra och aldrig kräva nåt tillbaka. Och jag, mitt feta stycke, skulle glatt glufsa i mig av hennes hjälpsamhet och sedemera klädsamt glömma hennes insatser och säkerligen kräva mer och mer.
Amatörpsykolog någon?