Upploppsklockan har ringt - här kommer hon!

Jojomen!
Sista veckan är här och jag vankar mot solnedgången.
Jag ser fram emot ledighet och vila.
Tänkte försöka jobba måttligt under veckan, men det brukar vara svårt på mitt jobb.
Att få städa ur arbetsrummet på gamla papper, göra rent bakom pärmarna jag aldrig använder, ta hem min turkosa rådjurssparbössa och kanske tömma anslagstavlan på inaktuell info om beslutskoder.

Jag hoppas myndigheten blir bättre under min frånvaro.
Att den inte låter människor vänta så länge.
Att människor slipper slåss för sin sanning så till den milda grad att de nästan ger upp.
Att omorganisationen gör just detta för dem.
Att myndigheten, precis som andra myndigheter, blir bättre på att bemöta alla, även dem utanför heteronormen, fördomsmallen och schablonersättningen.
Att vi som arbetar där inte tillåter oss bli cyniska.
Att ni som kritiserar oss så hårt förstår lagstiftningen och att det är den som måste ändras, innan vi kan göra det.
Att ni som tycker vi är för generösa inser att det är så få som får stanna, egentligen.
Att ni som tycker vi är för hårda inser att de som inte får stanna inte anses ha skäl nog, och att det faktiskt kan vara så.
Att alla människor är lika mycket värda. I hela världen.

Jag tror jag inleder veckan med att hänga vid verkets dokumentförstörare.
I'm a Rock 'n roll rebel.