Sirap

Ja ännu en vecka till ända.
Endast en vecka kvar att jobba.
Känns väldigt konstigt att tänka på.
Att nästa gång jag jobbar så är jag förälder och förmodligen en ny människa all together.

Det är massor att göra på jobbet och jag hinner ändå inte få nåt gjort när jag är där eftersom allt hela tiden flyter in i allt annat. Jag hinner knappt påbörja ett ärende, en uppgift, ett möte eller ett mail innan något annat akut kastas i mitt knä. Något som måste lösas bums. Det är egentligen väldigt roligt, men jag känner mig lite avtrubbad eftersom det är så mycket jag vill hinna avsluta innan jag går hem.
Det känns som jag vadar i sirap och tiden går så fort.

Blixt har fått en del kärlek under veckan.
Jag är förundrad över den päls han har lagt sig till med. Den är nästan i klass med minimammutens.
Det märks att han börjar tycka att han får lite för lite uppmärksamhet. När vi är där så vill han pilla och pyssla med oss hela tiden. Helst bara stå och trycka upp tandköttet mot Lars axel, eller mojsa med nosen i vantluddet, eller (hans morgonfavorit) bita oss på skorna.
Dessa aktiviteter skulle han lätt kunna spendera timmar på, om vi lät honom.
Nåja, om temperaturen håller sig över -10 kan det hända att han får åka till ett ridhus och göra av med lite energi snart. Han skulle uppskatta det.

I övrigt förfäras jag över situationen i Haiti.