Bu för blixtvisiter

Nu har Lovikkamormorn åkt.
Två veckor har passerat och vi märkte det knappt.
Hon kom ju nyss, häromdan bara.
Bu för blixtvisiter!
Vi saknar henne redan.

Lovan och jag besökte BVC igår och fick uppleva den första läkarundersökningen där.
Inte direkt poppis hos Lovan. Hon gallskrek hela undersökningen. Jag kände mig lite tafatt men dom bollade runt med bebisen som ingenting och skrattade lite och med tanke på att dom gör det där med hundra ungar i veckan så är det naturligtvis vardagsmat med gallskrikare där.
Med stolta steg marscherade vi (mest jag, Lovan satt lite laid back i babyskyddet) därifrån med nya siffror i protokollet:
4480 gram och 55.2 cm lång.
High Five!

Inför BVC-besöket hade jag gjort i ordning barnet och allt var klart inför avfärd, jag slängde en snabb blick i spegeln och insåg att det nog inte skulle verka riktigt sunt om jag dök upp i väntrummet med bar överkropp. Stress är den nyblivna mammans bästa vän.

Lovikka hann med mycket under tisdagen.
Förutom BVC så var hon på Stadshotellet och åt lunch. Hon hälsade på hemma hos sina kusiner Alexander och Vincent. Slutligen var hon med i hejarklacken när pappan red sin lektion under kvällen. Varje gång fick hon också stå ut med att paketeras i och ur sin åkpåse, mössa och bilbarnstol. Aldrig i sitt fyra veckor långa liv, har hon haft så mycket på agendan som igår och ändå sov hon sig igenom det mesta. Fantastiskt, ingen stress där inte, den delen har hon klokt nog överlåtit till mamman, som med liv och lust tar sig an den.

I övrigt önskar jag lite islossning i trakterna runt stallet så det går att rida på andra ställen än just vägen. Vägen är fylld av timmerbilar och min häst är fylld av energi vilket är en dödlig kombination.

God morgon!