Bekännelser

Bekännelse 1: Igår såg jag ett halvt avsnitt av MTV:s "16 and pregnant".
Ett helt avskyvärt program på många sätt.
Familjen i avsnittet jag såg bestod av ett par, den 16-åriga gravida flickan och hennes pojkvän.
Med fanns också deras mammor och syskon. Så långt var allt bra. Det hemska var när paret skulle träffa det par som skulle adoptera deras ännu ofödda barn. Mötet mellan de två paren ägde rum hos någon sorts organisation som hjälpte dem med adoptionen. Paret som skulle adoptera var mönsterkristna människor som träffats i kyrkan. Hon jobbade som dagisfröken på kristet dagis och han jobbade med ekonomiredovisning. De var perfekta individer som svarade perfekt på de perfekta frågorna som kvinnan från adoptionsorganisationen ställde. Sedan frågade kvinnan ungdomarna varför de valde att låta adoptera bort sitt kommande barn. Här kom alla mina fördomar på skam. Flickan förklarade att hon själv växt upp med en mamma som inte hade bra förutsättningar att uppfostra ett barn och att det var det sista hon ville skulle hända sitt eget barn. Hon berättade så nyktert och redigt om hur hon ville att hennes barn skulle få det och att de själv inte skulle kunna ge sitt barn allt det.
Efter man fått se det mötet fick man naturligtvis bevittna förlossningen också.
Den där lilla sextonåriga tjejen kämpade på så bra och den förtvivlade blivande pappan hjälpte till så duktigt samtidigt som han grät eftersom han visste att de inte skulle få behålla barnet.
När barnet var ute så grinade pappapojken helt hejdlöst och intalade sig själv och mammaflickan att det var det bästa för barnet, hur fin hon var och hur hemskt ledsen han var för det här. Mammaflickan vågade inte ens titta på bebisen eftersom hon var rädd att hon inte skulle kunna "ge bort" den då.
Sen var programmet slut.
Blä!
Där satt jag i soffan, ammandes mitt eget lilla underverk och tårarna rann i floder.
Det var det värsta jag sett på länge.
Varför var programmet avskyvärt?

Därför att jag blev påverkad. Det är lätt att relatera till för mig eftersom jag själv nyss fött barn och tanken på att ge bort henne till okända människor är otänkbar.

Därför att man valt att göra reality-tv av en situation som måste vara bland de värsta man kan befinna sig i.

Därför att USA är ett land där man, om man är ung och fattig, kanske inte har möjlighet att ge sina eventuella barn ett bra liv utan får genomgå ovanstående istället. Särskilt om man är ung och inte kan/orkar/törs stå på sig.

Därför att de nya föräldrarna och organisationen såg sin religion som något som direktkvalificerade dem som bra föräldrar.

Därför att mamman och pappan med stor sannolikhet kommer att ångra detta längre fram. Både adoptionen i sig och att de valde att göra allt detta inför tv-kamerorna. Å andra sidan fick de kanske betalt och kan göra nåt vettigt för pengarna.

Hu! Jag blir illa till mods bara av att skriva om det.



Bekännelse 2: Vi prenumererar på "Vi föräldrar", Anna-Karin.
Till mitt försvar kan jag meddela att prenumerationen var en julklapp från min svärmor till oss som blivande föräldrar. Jag kan också säga att det ofta är en ganska dålig tidning och det bästa med den är annonserna.

God Morgon!