Mognad

Mognad kan ha drabbat min häst, åtminstone tillfälligt.
Igår drog team Persson/Hildén till Ringnäs för lite trimning av 4-åringarna.
I ridhuset befann sig, förutom en hel hoppbana innehållandes vattenmattor och annat skoj, två andra hästar.
Blixten är den typ av häst som behöver så lite intryck som möjligt för att fungera. Ju mer som finns att uppmärksamma i omgivningen desto mindre intressant är mattes instruktioner.
Så kalkylen såg på förhand inget vidare ut med både hinderpark och sällskap innanför ridhusets fyra väggar.
Efter att ha longerat ur honom de allra värsta krumbukterna var det således dags att rida.
Missförstå mig rätt, det är väldigt bra för Blixt med miljö och socialträning, men det innebär vissa risker för mig som ryttare.
När huvudet blir för fullt av intryck så gör Blixt det enda, enligt honom, rätta i en sån situation: reser sig rakt upp.
Jag vet inte hur många gånger han har gjort det men jag skulle gissa på cirka 15 gånger. Varje gång tänker jag: Det här går åt skogen, nu slår vi runt, det här reder han aldrig ut utan att någon får sätta livet till, och så vidare. Till denna dag har han rett ut det varje gång och jag börjar fundera på om jag ska anmäla honom till Let's Dance eller nåt annat käckt program som kräver bra fotarbete. Nåja, det är kanske dumt att uppmuntra honom.
Hur som helst, när jag skulle sitta upp så var jag mycket medveten om att allt omkring mycket väl skulle kunna framkalla ett let's dance-moment.
Vad hände?
Ingenting!
Hästen skötte sig jättebra i ridningen och som grädde på moset promenerade han glatt fram och tillbaka över vattenmattan.
Tänk om det blir en kontrollerbar individ med fyra fötter i marken istället för två!