Back in the saddle

Blixts bästis Hellge, sötast i stan!

Japp!
Jag har ridit.
Hästen var mer eller mindre hysteriskt lycklig över att få göra nåt vettigare än att pulsa i paddocken och klädde nästan på sig sadel och träns själv.
Malin och jag tog våra rara fyraåringar och for till ridhuset i Ringnäs.
Blixt var så laddad att han hann bocka tre gånger innan vi ens kommit till mitten av ridhuset.
För att inte behöva sätta livet till under denna första uppsittning sen vintervila och barnafödande så planerades det några varv på lina först.
Många varv blev det.
Hästen hade så otroligt mycket energi och han kunde bara inte sansa sig till skritt och trav utan galopperade från första stund. Kommunikation är inte hans starka sida när han är uppeldad utan det är bättre att låta honom bränna av lite energi först och sen kan han lyssna. Efter en halvtimme på lina var han redo att lyssna pyttelite.
Så jag red.
Dryga tre veckor efter förlossning och det betyder enligt mig att jag nästan är lika proffsig som proffsen.
Jag kände mig hög av lycka efteråt och hästen med skulle jag tro.
Heja mig!