lördag 20 februari 2010

Bärsjal

Ungen hänger i bärsjalen.
Bingo! Det betyder att jag har två armar till förfogande och kanske hinner blogga.
Det skall erkännas att när jag först hörde talas om bärsjal så tänkte jag bums att dessa var till för kvinnor och män som odlar sin egen mat, har fotriktiga skor, tygbindor/mosstamponger/helskägg, mulltoa och hennafärgat hår. Sen läste jag på lite och insåg att det kanske var aningens fördomsfullt av mig att avfärda denna tingest till trädkramarens fattigmansbabybjörn. Det verkade nämligen som att det fanns en massa fördelar med bärsjalen som bärselen inte hade.
Sen glömde jag bort hela grejen.
Vips var Lovikka ute och vi hade babylycka några dagar innan vi var tvungna att ge upp och inse att vi inte skulle klara oss särskilt länge med att sitta i soffan och stirra på underverket. För hur gärna vi än ville sitta där, så behövde vi tvätta kläder, oss själva, diska, äta, ha kontakt med samhället och lite andra oviktiga saker. Problemet var att Lovikka ville fortfarande att vi skulle sitta/ligga och bara beundra henne. Kompromissen, att hon är med när vi gör allt annat tråkigt i livet som att lägga in i tvättmaskinen, fungerar toppen för henne men mindre bra för oss eftersom det betyder att den som har Lovikka med också bara har en arm tillgänglig för annat.
Testa gärna att bre en smörgås, skriva email, påklädning eller nåt annat vardagligt med en dyrbar baby balanserande på ena armen.
Nu tycker säkerligen många att det är tramsigt. Att barn gott kan ligga själva och roa sig medans mamma/pappa klär sig/äter/går på toaletten men det är inte alltid så enkelt.

Bärsjalen kom så åter in i mina tankar och jag läste på lite igen. Så nu har vi, tack vare min mamma som köpt en åt oss, en Moby Wrap och flickebarnet ligger nära intill och sussar. Mycket praktiskt och avlastande. Väldigt lite fotriktiga skor och mosstamponger i sikte och nåt helskägg lär vi aldrig få se på vare sig Lars eller mig, för det är dåligt med skäggväxten här.

Snön väller in över oss.
Och vi saknar Stefan så det gör ont.
Fina, snälla, rara, duktiga, smarta, roliga, underbara Stefan.

2 kommentarer:

  1. Heja bärsjalen, en underbar uppfinning! Visst känner man sig löjligt fri med två lediga händer?

    Beklagar verkligen det ofattbara.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det låter tryggt att bärsjalen inte automatiskt innebär mosstamponger och blöjor av gammal lav. För jag har samma fördom som du. :o Och nu ska jag också testa.

    Beklagar återigen sorgen efter Stefan. Jag hoppas att han fick ett smärtfritt slut och att ni är många som kan mötas i sorgen och tomrummet efter honom. Mina varma tankar till er alla.

    SvaraRadera