Lovikka - inte bara en vante

This is what a feminist looks like!

Jag hade planer på att skriva ett långt inlägg om det här.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Lördagen, till exempel, hade vi planerat att åka med Malin och Chrille plus våra kära hästar till Enånger för att få dem skodda.
Det var bara den lilla detaljen att vattnet gick kl 23 på fredagkväll och därefter satte ett intensivt värkarbete igång vid 01-tiden. Intensivt med betoning på inte som som i att den blivande mamman INTE ville vara med längre. Det gjorde nämligen, kanske inte helt otippat, väldigt ont.
Så Malin informerades om att vi inte kunde åka på lördagsmorgonen och hade hon ett stort hjärta så fick hon gärna ta med min häst. Naturligtvis gjorde hon det och Blixt har numera världens bästa vinterdäck...
Tack älskade Malin!

Vi då?
Jo vi fick ju helt sonika bege oss till förlossningen.
Efter en underbar ryggmärgsbedövning och ett team bestående av Lars (coach), barnmorska Kristina (chef), barnskötare Eva (chefssekreterare) och mig (lustgastutande singelspelare) så föddes Lovikka klockan 12.15 på lördagen.
Både Lars och jag har ju varit säkra på att plutten varit av manligt kön så vi blev ganska förvånade när det var Lovikka som kom upp på magen. Sanningen att säga blev vi nog rätt förvånade att det faktiskt var en äkta bebis därinne.
Så nu är hon här, Helga Lovikka Märta Hildén. En ljuvlig bebis med väldigt mycket hår.

I måndags kväll kom vi hem från BB och det är så mycket skönare att vara hemma än där.
Så nu är dagarna lite annorlunda än förr.
Ja, hela livet är annorlunda såklart.
Underbart annorlunda.

På lördag funderar Lovikka och jag på om vi ska köra lite läktarhäng på SORF och kolla på Pay and Jump. Viktigt att tidigt så ett frö för den sport som är framtiden.