Överlevnad - en grann konst

Jag tränade terräng idag.
Det var den allra första gången för Blixt, hmpftonde gången för mig.
Blixt var laddad, men udden hade slipats ner en aning med hjälp av framridning hemma innan vi for till terrängbanan. En överlevnadsåtgärd från min sida. Jag vet nämligen hur otroligt upphetsad Blixt blir vid åsynen av andra hästar som färdas i ljusets hastighet på öppna fält.
Men även om udden var av så var han ändå pigg och rask.
Så pass att jag fick en notering på avramlingskontot. Hur det gick till bör kanske beskrivas av nån som såg det, men han stod på bakbenen på pass att stigbygelkrampan löste ut och jag tappade stödet där. Sen tror jag att nån form av krampaktigt kramande av Blixts bakdel ingick i sekvensen innan jag slutligen fick tugga gräs.
Innan det var färdigt hoppade vi dock en slinga med flera lättare hinder och det gjordes ganska bra.
Nedhopp från bank och vattenvadande är inget som Blixt har nåt till övers för, men det kanske kommer.
Imorgon ska vi "påt igen".

Wish me luck!