Jag funderar på det här med schizofreni och hästar, om det är kompatibelt.
Min häst verkar nämligen vara en typ med flera personligheter.
Ena dagen galen med svansen på ryggen och maximal spänning i alla muskler.
Vad man än gör från ryggen får man inget gensvar.
Andra dagen en mycket avspänd och fin häst som lyder sin ryttares minsta vink så gott han förmår sett till hans unga ålder och utbildning.
Tredje dagen ett mellanting av ovanstående.

Idag fick den gode Blixt åka till ridskolan och vara på uteridbanan. Den miljö som orsakade beteendet i alternativ ett senast. Idag blåste det dessutom full storm. Ett störningsmoment mindre var att Blixt var ensam häst på plats. Det är bra ibland.
Malin var med som hinderbyggare/nanny/groom/chaufför/hejarklack.
Eftersom jag nu bestämt att det är färdigjamsat så var jag från början noga med att han skulle svara framåt och gå dit skänkeln visade. Det funkade faktiskt riktigt bra.
Jobbade lite med bom på marken och litet kryss och avslutade med att hoppa en liten oxer med hjälphinder, funkade bra men inte så mycket mer.
Det känns att han är beroende av en tydlig marklinje och jag skulle önska mer sug mot hindren. Kanske lite terrängträning kan göra susen för bjudningen?

Blixt får VG på sitt uppförande idag och G på sin hoppning.
Själv får jag nog ungefär samma betyg.

Malin däremot hon får MVG på allt!