Sportkossan

Sportkossan har ont i ett ben.
Men inte har han tråkigt för det inte.

Så här fint hade han gjort på stallgången, lagom tills matte Malin dök upp på för att fodra på söndagsmorgonen.
Blicken säger allt.

Min egen åsna har förvandlats från just det till en fantastiskt härlig häst.
Eftersom hans bästa sportko har ont i ett ben och inte kan hänga på ut i skogen så har det blivit en del ridbana den gångna veckan. Verkligen inte optimalt, men vad gör man när hästen inte går längre än till grannhuset utan sällskap?
Jo, man trimmar dressyr. Kanske inte heller helt optimalt för en adrenalinjunkie som jag, men som vi alla vet, helt nödvändigt.
Blixt är mot alla odds, eftersom han har sitt eget huvud emot sig, en mycket rid och formbar individ med talang för det där med bensprattel och springa i sidled.
Och jag som inte har nån lust att tränga på mig dressyrkavajen och skumpa runt innanför det låga vita staketet. Jag vill ju susa fram över vidderna och flyga över fasta hinder. Visserligen behöver man de där dressyrkunskaperna för det också, men jag tvivlar på att han kommer susa så värst mycket utan sportkossan som draghjälp. Och i nya TR hittar jag ingenting om att sportkor är tillåtna i utrustningen under terrängmomentet.