Castro kom hem och såg konstig ut igår på eftermiddagen.
Jag tänkte att jag väl varit så självbebisupptagen på senare tid att jag faktiskt inte tänkt på hur han ser ut och pysslade vidare. Sen tittade jag på han igen. Han såg inte klok ut.
I vild panik ringde jag Malin som råkade befinna sig i närheten av veterinärmottagningen, så hon kollade att de hade öppet, innan hon tryckte plattan i mattan och kom hem till mig för att sköta bebisen medan Castro och jag begav oss till akutmottagningen.
När veterinären undersökte den något stukade kattkillen så hittade hon kattklor i skinnet och ett stort sticksår i läppen. Därav den hamsterpuffiga kinden.
Så nu matas han med antibiotika och familjen Hildén/Nylander blev ca 1300:- fattigare på ett jävla kattslagsmål.
Gomiddag!
Kattslagsmål är ett säkert vårtecken. När vi bodde på förra stället ruinerade nästan Måns oss på sina bataljer. Var och varannan vecka var vi tvungna att åka in och sätta drän på honom. Kul kul kul. Nästan lika kul som tappskor.
SvaraRadera