Jag gör allt för att hålla modet uppe och motivationen på topp.
En del i detta var att byta fokus för en stund, att göra nåt annat.
En tanke är att ledarskapet funkar ganska bra på marken, ibland kanske ska tilläggas, och att det gäller att få det med sig upp på ryggen.
En repgrimma, en väldigt plaskig paddock, en Malin som barnvakt och rådgivare, en Lovikka som publik och en matte med hål i skorna var vad som behövdes för att inleda ledarskapsskiftet.
Ja, åsnan själv också naturligtvis.
Mr Blixton är en förutsägbar individ, eller också inte. Vi har övat en hel del med ledarskapet tidigare, han kan det bra, men blir så fort uttråkad och hittar på nåt eget när matte bara upprepar gammal skåpmat.
Han kan nästan övningarna innan de har presenterats för honom.
Nytt för dagen var ett dressyrspö med en plastpåse i änden och jag tänkte att detta kommer att ta tid eftersom Blixt varken gillar spön eller prasslande påsar.
Men se när det har legat morötter i påsen så är det annat.
Jag fick, redan från första försöket, gnussa honom överallt med denna manick. Inte ens öronen eller ansiktet innebar problem.
Jag flyttade honom lite hit och dit och sedan gick vi över på inkallningen.
Fungerade jättebra en stund.
Sen rymde han.
Vad vill jag med detta?
Jag vill få honom med mig.
Att han ska tycka att det vi gör är intressant och att han ska acceptera att jag bestämmer.
Gör han det?
Ibland.
Men det är tydligt att han förstår, vilket är positivt.
Det är också tydligt att han hellre vill bestämma själv.
En tredje tydlig grej är att jag inte riktigt ger de signaler jag borde alltid och det blir förvirrande för honom och det försvårar allt.
Man kan inte vara perfekt jämt och det måste jag väl inse att inte en fyraåring med myror i brallan inte heller kan.
Roligast i helgen var tremänningsträffen. Livia och Lovikka hade dejt på mysig fluffig filt.
Livia är född sista oktober och Lovikka kom den 30 januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar