Än en gång är jag sur på Blixt.
Fast jag orkar inte redogöra för varför.
Ska testa gårdagens tränartips som innebär no more mr Nice Guy.
Utvärdering kommer senare.
Annars har inget världsomvälvande hänt här hemma.
I morgon är det 1:a maj och jag kommer inte hålla nåt brandtal i år tyvärr.
Även om jag borde.
Det är dags att byta regering.
Det är dags att alla människor får känna sig värdefulla igen.
Det är dags för lite mer empati.
Det är dags för en rödgrön regering och en färgsprakande politik som inkluderar alla människor.
Heja heja!
fredag 30 april 2010
torsdag 29 april 2010
Lisen
Läste precis på twitter att Lisen Bratt-Fredriksson lämnade ungarna på dagis iförd vita ridbyxor. Hon är på väg till Henriksdals Springtour.
Så ska jag också göra sen.
Förutsatt att jag kommer i byxorna i fråga.
Förutsatt att jag bor nånstans där man kan tävla på vardagar.
Förutsatt att jag har miljoner på kontot som bara väntar på att bli spenderade på tävlingshästar.
Förutsatt att alla önskedrömmar slår in.
Gärna lite världsfred och slut på svältkatastrofer också när jag ändå håller på.
Eller det kan få gå före allt ovan.
Heja mig!
Så ska jag också göra sen.
Förutsatt att jag kommer i byxorna i fråga.
Förutsatt att jag bor nånstans där man kan tävla på vardagar.
Förutsatt att jag har miljoner på kontot som bara väntar på att bli spenderade på tävlingshästar.
Förutsatt att alla önskedrömmar slår in.
Gärna lite världsfred och slut på svältkatastrofer också när jag ändå håller på.
Eller det kan få gå före allt ovan.
Heja mig!
måndag 26 april 2010
Sportkossan
Sportkossan har ont i ett ben.
Men inte har han tråkigt för det inte.
Så här fint hade han gjort på stallgången, lagom tills matte Malin dök upp på för att fodra på söndagsmorgonen.
Blicken säger allt.
Min egen åsna har förvandlats från just det till en fantastiskt härlig häst.
Eftersom hans bästa sportko har ont i ett ben och inte kan hänga på ut i skogen så har det blivit en del ridbana den gångna veckan. Verkligen inte optimalt, men vad gör man när hästen inte går längre än till grannhuset utan sällskap?
Jo, man trimmar dressyr. Kanske inte heller helt optimalt för en adrenalinjunkie som jag, men som vi alla vet, helt nödvändigt.
Blixt är mot alla odds, eftersom han har sitt eget huvud emot sig, en mycket rid och formbar individ med talang för det där med bensprattel och springa i sidled.
Och jag som inte har nån lust att tränga på mig dressyrkavajen och skumpa runt innanför det låga vita staketet. Jag vill ju susa fram över vidderna och flyga över fasta hinder. Visserligen behöver man de där dressyrkunskaperna för det också, men jag tvivlar på att han kommer susa så värst mycket utan sportkossan som draghjälp. Och i nya TR hittar jag ingenting om att sportkor är tillåtna i utrustningen under terrängmomentet.
Men inte har han tråkigt för det inte.
Så här fint hade han gjort på stallgången, lagom tills matte Malin dök upp på för att fodra på söndagsmorgonen.
Blicken säger allt.
Min egen åsna har förvandlats från just det till en fantastiskt härlig häst.
Eftersom hans bästa sportko har ont i ett ben och inte kan hänga på ut i skogen så har det blivit en del ridbana den gångna veckan. Verkligen inte optimalt, men vad gör man när hästen inte går längre än till grannhuset utan sällskap?
Jo, man trimmar dressyr. Kanske inte heller helt optimalt för en adrenalinjunkie som jag, men som vi alla vet, helt nödvändigt.
Blixt är mot alla odds, eftersom han har sitt eget huvud emot sig, en mycket rid och formbar individ med talang för det där med bensprattel och springa i sidled.
Och jag som inte har nån lust att tränga på mig dressyrkavajen och skumpa runt innanför det låga vita staketet. Jag vill ju susa fram över vidderna och flyga över fasta hinder. Visserligen behöver man de där dressyrkunskaperna för det också, men jag tvivlar på att han kommer susa så värst mycket utan sportkossan som draghjälp. Och i nya TR hittar jag ingenting om att sportkor är tillåtna i utrustningen under terrängmomentet.
onsdag 21 april 2010
Blixten McQueen
Han har varit relativt billig ett tag nu den gode Blixt.
Igår fick han gå ett mycket lätt pass utan större krav hemma i paddocken. Dessutom utan longering eller annat sinneslugnande innan. Han skötte sig hyfsat.
Idag kände jag mig lite lätt lösgjord i sinnet och packade in Lovikka, Malin och Blixt och begav mig till ridskolan.
Första övningen blev lite longering i kapsonen vilket Blixt tyckte blev tråkigt snart nog.
Vi repeterade lite ledarskap, visserligen kvar på linan, men ändå funkade det väldigt bra.
Så jag satt upp.
Plötsligt var hästen spänd som en fjäder igen.
Han ville absolut inte gå ut i hörnen och vi hade en dust när jag sa att han fick så lov.
Jag vann.
Vi jobbade länge i skritt och inte förrän han började kännas avspänd och något så när avslappnad i skallen gick vi över till trav och lite galopp.
Jag har länge känt att det här med skänkelvikning aldrig kommer funka med min tjuriga åsna. Och visst hade han sina åsikter idag, men det gick tillslut och det gick dessutom riktigt bra. Jag fick några glimtar i spegeln och det var inte alls så tokigt.
Dessutom kändes galoppen mycket trevlig, han galopperade på framåt istället för uppåt som han gärna gör då och då.
Allt detta sammantaget gjorde att jag fick en så bra känsla.
När jag var nöjd satt Malin upp en stund.
Hon har ridit honom en gång tidigare i ca 3 minuter.
Idag red hon både trav och galopp och det såg riktigt bra ut.
Han är snygg Blixten McQueen.
Snygg som fan.
Idag är han dyr.
Igår fick han gå ett mycket lätt pass utan större krav hemma i paddocken. Dessutom utan longering eller annat sinneslugnande innan. Han skötte sig hyfsat.
Idag kände jag mig lite lätt lösgjord i sinnet och packade in Lovikka, Malin och Blixt och begav mig till ridskolan.
Första övningen blev lite longering i kapsonen vilket Blixt tyckte blev tråkigt snart nog.
Vi repeterade lite ledarskap, visserligen kvar på linan, men ändå funkade det väldigt bra.
Så jag satt upp.
Plötsligt var hästen spänd som en fjäder igen.
Han ville absolut inte gå ut i hörnen och vi hade en dust när jag sa att han fick så lov.
Jag vann.
Vi jobbade länge i skritt och inte förrän han började kännas avspänd och något så när avslappnad i skallen gick vi över till trav och lite galopp.
Jag har länge känt att det här med skänkelvikning aldrig kommer funka med min tjuriga åsna. Och visst hade han sina åsikter idag, men det gick tillslut och det gick dessutom riktigt bra. Jag fick några glimtar i spegeln och det var inte alls så tokigt.
Dessutom kändes galoppen mycket trevlig, han galopperade på framåt istället för uppåt som han gärna gör då och då.
Allt detta sammantaget gjorde att jag fick en så bra känsla.
När jag var nöjd satt Malin upp en stund.
Hon har ridit honom en gång tidigare i ca 3 minuter.
Idag red hon både trav och galopp och det såg riktigt bra ut.
Han är snygg Blixten McQueen.
Snygg som fan.
Idag är han dyr.
tisdag 20 april 2010
Jämmer och elände
Jag är tjock
Hästen är olydig
Min ekonomi suger fuktig dingopung
Jag kan inte rida längre
Snart kommer hösten
Å andra sidan
Bebisen är underbart vacker och härligt gosig
Mannen är underbar och bästa mannen i hela världen
Vädret är härligt
Hästen är olydig
Min ekonomi suger fuktig dingopung
Jag kan inte rida längre
Snart kommer hösten
Å andra sidan
Bebisen är underbart vacker och härligt gosig
Mannen är underbar och bästa mannen i hela världen
Vädret är härligt
måndag 19 april 2010
Att inte gräva ner sig
Jag gör allt för att hålla modet uppe och motivationen på topp.
En del i detta var att byta fokus för en stund, att göra nåt annat.
En tanke är att ledarskapet funkar ganska bra på marken, ibland kanske ska tilläggas, och att det gäller att få det med sig upp på ryggen.
En repgrimma, en väldigt plaskig paddock, en Malin som barnvakt och rådgivare, en Lovikka som publik och en matte med hål i skorna var vad som behövdes för att inleda ledarskapsskiftet.
Ja, åsnan själv också naturligtvis.
Mr Blixton är en förutsägbar individ, eller också inte. Vi har övat en hel del med ledarskapet tidigare, han kan det bra, men blir så fort uttråkad och hittar på nåt eget när matte bara upprepar gammal skåpmat.
Han kan nästan övningarna innan de har presenterats för honom.
Nytt för dagen var ett dressyrspö med en plastpåse i änden och jag tänkte att detta kommer att ta tid eftersom Blixt varken gillar spön eller prasslande påsar.
Men se när det har legat morötter i påsen så är det annat.
Jag fick, redan från första försöket, gnussa honom överallt med denna manick. Inte ens öronen eller ansiktet innebar problem.
Jag flyttade honom lite hit och dit och sedan gick vi över på inkallningen.
Fungerade jättebra en stund.
Sen rymde han.
Vad vill jag med detta?
Jag vill få honom med mig.
Att han ska tycka att det vi gör är intressant och att han ska acceptera att jag bestämmer.
Gör han det?
Ibland.
Men det är tydligt att han förstår, vilket är positivt.
Det är också tydligt att han hellre vill bestämma själv.
En tredje tydlig grej är att jag inte riktigt ger de signaler jag borde alltid och det blir förvirrande för honom och det försvårar allt.
Man kan inte vara perfekt jämt och det måste jag väl inse att inte en fyraåring med myror i brallan inte heller kan.
Roligast i helgen var tremänningsträffen. Livia och Lovikka hade dejt på mysig fluffig filt.
Livia är född sista oktober och Lovikka kom den 30 januari.
fredag 16 april 2010
Hopplös
Mäktigt trött på hur dåligt hästen och jag kommunicerar för tillfället.
Fast jag vet att han vet vad jag vill, så gör han tvärtemot.
Tänkte försöka avdramatisera förra helgens spektakel i Ringnäs genom att följa upp under lite lugnare former.
Allt jag begärde var att han skulle hoppa två kryss efter varandra.
Två (!!) kryss.
Låg höjd.
Mycket låg höjd.
Han gjorde det knappt.
Usch vad usligt det känns.
Jag vill gråta.
Fast jag vet att han vet vad jag vill, så gör han tvärtemot.
Tänkte försöka avdramatisera förra helgens spektakel i Ringnäs genom att följa upp under lite lugnare former.
Allt jag begärde var att han skulle hoppa två kryss efter varandra.
Två (!!) kryss.
Låg höjd.
Mycket låg höjd.
Han gjorde det knappt.
Usch vad usligt det känns.
Jag vill gråta.
tisdag 13 april 2010
Castro - en slagen hjälte
Castro kom hem och såg konstig ut igår på eftermiddagen.
Jag tänkte att jag väl varit så självbebisupptagen på senare tid att jag faktiskt inte tänkt på hur han ser ut och pysslade vidare. Sen tittade jag på han igen. Han såg inte klok ut.
I vild panik ringde jag Malin som råkade befinna sig i närheten av veterinärmottagningen, så hon kollade att de hade öppet, innan hon tryckte plattan i mattan och kom hem till mig för att sköta bebisen medan Castro och jag begav oss till akutmottagningen.
När veterinären undersökte den något stukade kattkillen så hittade hon kattklor i skinnet och ett stort sticksår i läppen. Därav den hamsterpuffiga kinden.
Så nu matas han med antibiotika och familjen Hildén/Nylander blev ca 1300:- fattigare på ett jävla kattslagsmål.
Gomiddag!
söndag 11 april 2010
Trötthetens våta filt
Den ligger över mig.
Men inte på grund av mitt barn som håller mig vaken och den obligatoriska småbarnssömnbristen.
Icke.
Det är min häst som gör mig matt och ger mig en grå uppsyn och eventuellt några grå hårstrån för att kröna min urlakade skapelse.
Som bekant gjorde han ju en liten snabbvisit på SORF under påskhelgen för att få smaka på att vara i stimmiga sammanhang.
Det gjorde han då förvånansvärt bra.
I går skulle han få göra samma sak i Ringnäs.
Det gjorde han förvånansvärt dåligt.
Long story short:
Enligt Blixts bestämda uppfattning var det för stimmigt, för små ponnyer och för lång väntetid.
När det slutligen blev dags att hoppa så ville han sköta allt själv.
Han gick in i botten på ALLA hinder för att sedan hoppa kassaskåpssprång över dem.
Detta resulterade i att han vackert fick stå ut med att bli dragen i munnen i varje språng och att jag blev sur som ättika. Som kronan på verket brallade häståsnan av mig efter sista hindret så jag tjongade huvudet i backen och pH-värdet i mig sjönk om möjligt ännu mer.
Jag är fortfarande sur och tänker inte analysera denna usla ritt och Blixts och mitt gemensamma ansvar för denna misslyckade dag.
Jag är bara ytterst tacksam för att alla andra som befann sig på stället stod ut och inte arkebuserade både mig och hästen på plats, för som vi uppförde oss förtjänade vi nästan det.
Hoppas det snart kommer fler tillfällen då vi har chans att skämma ut oss.
Men inte på grund av mitt barn som håller mig vaken och den obligatoriska småbarnssömnbristen.
Icke.
Det är min häst som gör mig matt och ger mig en grå uppsyn och eventuellt några grå hårstrån för att kröna min urlakade skapelse.
Som bekant gjorde han ju en liten snabbvisit på SORF under påskhelgen för att få smaka på att vara i stimmiga sammanhang.
Det gjorde han då förvånansvärt bra.
I går skulle han få göra samma sak i Ringnäs.
Det gjorde han förvånansvärt dåligt.
Long story short:
Enligt Blixts bestämda uppfattning var det för stimmigt, för små ponnyer och för lång väntetid.
När det slutligen blev dags att hoppa så ville han sköta allt själv.
Han gick in i botten på ALLA hinder för att sedan hoppa kassaskåpssprång över dem.
Detta resulterade i att han vackert fick stå ut med att bli dragen i munnen i varje språng och att jag blev sur som ättika. Som kronan på verket brallade häståsnan av mig efter sista hindret så jag tjongade huvudet i backen och pH-värdet i mig sjönk om möjligt ännu mer.
Jag är fortfarande sur och tänker inte analysera denna usla ritt och Blixts och mitt gemensamma ansvar för denna misslyckade dag.
Jag är bara ytterst tacksam för att alla andra som befann sig på stället stod ut och inte arkebuserade både mig och hästen på plats, för som vi uppförde oss förtjänade vi nästan det.
Hoppas det snart kommer fler tillfällen då vi har chans att skämma ut oss.
lördag 10 april 2010
torsdag 8 april 2010
Önskelista
- Trissvinst på 5 miljoner i månaden i 50 år
- Viktförlust på 15 kg
- Gratis tandvård för alla
- Träningsmotivation och tid
- En kock som jobbar hemma hos mig och lagar god och omväxlande mat
- En ny/nästan ny hästtransport, helst ett UME-släp
- En pannkakstårta med blåbär
- En fin märr som är dräktig med en fin hingst
- En sjujävla fest
- Världsfred
- Rödgrön valseger
söndag 4 april 2010
Hästpåsk
Hästaktiviteterna har varit av varierande standard de senaste dagarna.
På onsdagen kastade jag in Lovikka hos Malin medan jag själv fortsatte till stallet, där jag kastade in hästen i transporten och tog sikte på Ringnäs. Väl där fanns en hel del saker att koncentrera sig på som inte hade med matte eller ridning att göra. Blixt var som vanligt lätt på foten och for runt en del men allt som allt blev det lite trevlig ridning så snart han lyckades slappna av i huvudet.
Torsdagskvällen red vi ut. Underbart att kunna rida på kvällstid och ändå ha dagsljus.
Igår red Malin och jag ut i solskenet.
Vi begav oss runt Östansjö och trots att vi korsade både väg 50 och E4:an så skötte sig hästarna faktiskt riktigt bra. Visst taktades det en del och visst var det väl Hellge som fick gå först för det mesta, men på det stora hela så var det rätt kaxiga 4-åringar som trippade vägen fram.
Ända tills vi kom till bommen.
Vägbommen från helvetet.
I vanliga fall är det gott om utrymme att slinka förbi bommen på sidan. Nu var det dock fullt med snö på båda sidor om den. Ingen av hästarna hade tänkt prova gå förbi. Ingen av mattarna hade tänkt ge upp. Blixt gjorde små tappra försök och var nästan på väg förbi flera gånger, men bestämde sig för att det nog inte var nån vidare bra idé trots allt. Malins sportko gjorde samma sak och vi turades om med att låta nötterna stå och trampa för att sedan ångra sig.
Tålamodet tröt och blodsockernivån var på noll när genombrottet kom och Hellge hjältemodigt sög in magen och smög förbi.
Trodde nån att det skulle inspirera Blixt till att gå förbi så kan jag meddela att så inte blev fallet. Istället förvandlades han allt mer till en åsna mitt framför mina ögon och alla härliga intryck av ridturen som varit så bra fram till dess var som bortblåsta.
Precis när jag var på vippen att bara släppa tyglarna och ge häståsnan en klapp på rumpan i riktning mot soptippen (bommens närmsta granne) så kom jag på den briljanta idén att backa honom igenom "hindret". Det gick faktiskt och sedan kunde vi rida hemåt, jag med stukat självförtroende och dålig smak i munnen efter att ha blivit så sur på hästen och Hellge med ett vackert balltramp.
Malin och Blixt var relativt oskadda.
Lördagen skulle firas traditionsenligt med påskäggshoppning på klubben tillika premiär i "tävlingssammanhang" för Blixt. Vi skulle delta i den svindlande klassen 60 cm och det var vi och b-ponnys på framridningen. Jag gissar att många mammor fick smärre hjärtstillestånd när Blixt skuttade runt på framridningen, han blir lite bakskygg och lätt i baken vid anspänning (HÖG anspänning en sån här gång) och när det så svischade små ponnys bakom rumpan hela tiden var han såklart lite extra på tårna.
Min tanke med det hela var att han skulle få vara i sammanhanget.
Med tanke på hans känsliga sinnelag (kan han vara nervklen på riktigt?) så är det mycket intryck som skall hinnas med att tas in en sån här gång.
Exempelvis är han rädd för läktaren i vanliga fall, särskilt om det finns folk på den som kanske pratar och rör på sig. I går var det nästan fullsatt så jag räknade inte med att han skulle ens gå i närheten. Likaså är han ganska sugen på att hänga med de andra hästarna vilket kanske skulle skapa problem när han skulle vara solo inne på banan. Lägg där till speaker i högtalarna, diverse viftande barn, hundar, barnvagnar (inklusive min egen), påskägg, godispapper och så vidare. Med andra ord hade jag inga större krav och var beredd på att inte hoppa alls om han skulle kännas för spänd.
Men vi kom faktiskt runt.
Det var allt annat än snyggt.
Det var väldigt vingligt.
Det var stötigt.
Jag drog honom i munnen vid nåt tillfälle när jag hamnade efter honom i språnget.
Men det var felfritt.
Han gjorde det jättebra trots allt runt omkring och den något saktfärdiga piloten.
Mattehjärtat svämmade nästan över av kärlek till den ystra och envisa bruningen.
Nästa gång får det bli lite mer höjd.
Det kanske skall tilläggas att detta förmodligen hade varit omöjligt att genomföra utan uppbackning av Team Persson/Westlund.
Eftersom Lovikkapappan went MIA så var det liksom två bebisar som skulle ut på tävling. Men med ett mycket gott teamwork så gick det ursmidigt och Lovan trivdes så bra i sin vagn som rullades av olika medlemmar ur teamet.
Juniormedlemmarna rullade dessutom Lovan hela vägen hem till Team P/Ws klubbhus efter tävlingen medan jag for tillbaka med hästbebisen.
Jag fasar för det entourage som kommer att behövas när vi ska tävla på riktigt, om det är detta gäng som krävs för en fjuttig liten klubbtävling hemmavid.
Hästbebisen var märkbart trött efter denna mycket lätta fysiska ansträngning som mest tröttat ut hans söta lilla huvud.
Det blir en mellandag nu innan det är dags för unghästhoppträning igen på måndag.
Då får Lovikkapappan se till att vara på plats så jag slipper ringa in hela byn för stöd och hjälp.
"Bäst att ta i utifall bommarna bits"
På onsdagen kastade jag in Lovikka hos Malin medan jag själv fortsatte till stallet, där jag kastade in hästen i transporten och tog sikte på Ringnäs. Väl där fanns en hel del saker att koncentrera sig på som inte hade med matte eller ridning att göra. Blixt var som vanligt lätt på foten och for runt en del men allt som allt blev det lite trevlig ridning så snart han lyckades slappna av i huvudet.
Torsdagskvällen red vi ut. Underbart att kunna rida på kvällstid och ändå ha dagsljus.
Igår red Malin och jag ut i solskenet.
Vi begav oss runt Östansjö och trots att vi korsade både väg 50 och E4:an så skötte sig hästarna faktiskt riktigt bra. Visst taktades det en del och visst var det väl Hellge som fick gå först för det mesta, men på det stora hela så var det rätt kaxiga 4-åringar som trippade vägen fram.
Ända tills vi kom till bommen.
Vägbommen från helvetet.
I vanliga fall är det gott om utrymme att slinka förbi bommen på sidan. Nu var det dock fullt med snö på båda sidor om den. Ingen av hästarna hade tänkt prova gå förbi. Ingen av mattarna hade tänkt ge upp. Blixt gjorde små tappra försök och var nästan på väg förbi flera gånger, men bestämde sig för att det nog inte var nån vidare bra idé trots allt. Malins sportko gjorde samma sak och vi turades om med att låta nötterna stå och trampa för att sedan ångra sig.
Tålamodet tröt och blodsockernivån var på noll när genombrottet kom och Hellge hjältemodigt sög in magen och smög förbi.
Trodde nån att det skulle inspirera Blixt till att gå förbi så kan jag meddela att så inte blev fallet. Istället förvandlades han allt mer till en åsna mitt framför mina ögon och alla härliga intryck av ridturen som varit så bra fram till dess var som bortblåsta.
Precis när jag var på vippen att bara släppa tyglarna och ge häståsnan en klapp på rumpan i riktning mot soptippen (bommens närmsta granne) så kom jag på den briljanta idén att backa honom igenom "hindret". Det gick faktiskt och sedan kunde vi rida hemåt, jag med stukat självförtroende och dålig smak i munnen efter att ha blivit så sur på hästen och Hellge med ett vackert balltramp.
Malin och Blixt var relativt oskadda.
Lördagen skulle firas traditionsenligt med påskäggshoppning på klubben tillika premiär i "tävlingssammanhang" för Blixt. Vi skulle delta i den svindlande klassen 60 cm och det var vi och b-ponnys på framridningen. Jag gissar att många mammor fick smärre hjärtstillestånd när Blixt skuttade runt på framridningen, han blir lite bakskygg och lätt i baken vid anspänning (HÖG anspänning en sån här gång) och när det så svischade små ponnys bakom rumpan hela tiden var han såklart lite extra på tårna.
Min tanke med det hela var att han skulle få vara i sammanhanget.
Med tanke på hans känsliga sinnelag (kan han vara nervklen på riktigt?) så är det mycket intryck som skall hinnas med att tas in en sån här gång.
Exempelvis är han rädd för läktaren i vanliga fall, särskilt om det finns folk på den som kanske pratar och rör på sig. I går var det nästan fullsatt så jag räknade inte med att han skulle ens gå i närheten. Likaså är han ganska sugen på att hänga med de andra hästarna vilket kanske skulle skapa problem när han skulle vara solo inne på banan. Lägg där till speaker i högtalarna, diverse viftande barn, hundar, barnvagnar (inklusive min egen), påskägg, godispapper och så vidare. Med andra ord hade jag inga större krav och var beredd på att inte hoppa alls om han skulle kännas för spänd.
Men vi kom faktiskt runt.
Det var allt annat än snyggt.
Det var väldigt vingligt.
Det var stötigt.
Jag drog honom i munnen vid nåt tillfälle när jag hamnade efter honom i språnget.
Men det var felfritt.
Han gjorde det jättebra trots allt runt omkring och den något saktfärdiga piloten.
Mattehjärtat svämmade nästan över av kärlek till den ystra och envisa bruningen.
Nästa gång får det bli lite mer höjd.
Det kanske skall tilläggas att detta förmodligen hade varit omöjligt att genomföra utan uppbackning av Team Persson/Westlund.
Eftersom Lovikkapappan went MIA så var det liksom två bebisar som skulle ut på tävling. Men med ett mycket gott teamwork så gick det ursmidigt och Lovan trivdes så bra i sin vagn som rullades av olika medlemmar ur teamet.
Juniormedlemmarna rullade dessutom Lovan hela vägen hem till Team P/Ws klubbhus efter tävlingen medan jag for tillbaka med hästbebisen.
Jag fasar för det entourage som kommer att behövas när vi ska tävla på riktigt, om det är detta gäng som krävs för en fjuttig liten klubbtävling hemmavid.
Hästbebisen var märkbart trött efter denna mycket lätta fysiska ansträngning som mest tröttat ut hans söta lilla huvud.
Det blir en mellandag nu innan det är dags för unghästhoppträning igen på måndag.
Då får Lovikkapappan se till att vara på plats så jag slipper ringa in hela byn för stöd och hjälp.
"Bäst att ta i utifall bommarna bits"
torsdag 1 april 2010
Lillvargen ylar i skymmningen
Lillvargen kan skrika.
Ordentligt.
Länge.
Oroväckande länge.
Kriminellt länge.
Föräldrarna-blir-osams-länge.
Jag förstår nu varför småbarnsföräldrar kan se hålögda och apatiska ut.
Varje kväll framåt 19-snåret drar lillvargen igång. Hon ylar, äter, ylar, rapar, ylar, ylar, ylar och ylar. Enstaka avbrott kan förekomma, exemepvis om vi poppar igång Electric Banana Band och Pirayalåten. Aldrig trodde jag att jag skulle vara så tacksam för Klasse Möllberg och hans band.
Plötsligt händer det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
