Finaste fyraåringen

Vad är det som är så roligt med dressyr nu igen?


Mellanskritt


Vackre Blixt!


Han har hoppat idag.
Det gjorde han rätt bra.
Snälla Malin fotograferade.
Sånt är både bra och dåligt. Dåligt för att man upptäcker att det inte alls ser ut som man föreställer sig i huvudet att det gör. Bra för att man får se hur hästen ser ut under ryttare.

Blixten McQueen skördar framgång

Ja, det är faktiskt sant.
Efter bete och vila på ca tre veckor joggade han igång inför sin första start i fälttävlan.
Vi tränade alla tre grenar och det kändes bra veckan innan tävlingen. Enda minusposten var väl egentligen det faktum att Blixt beslutade att, för rättvisans skull, dumpa mig i vattenhindret under den sista terrängträningen innan starten.


Det var väl egentligen inte hela världen, men för självförtroendets del hade det kanske varit bättre om jag suttit kvar.

Dressyr och hoppmoment gick på lördagen.
Den stora fasan var att rida så illa att jag inte ens skulle få gå ut i terrängen på söndagen.
Dressyren var vinglig och spänd. Blixt var inte alls den avspända häst han kan vara, utan sprang mest och tittade eller dök ner på bogarna. Det skall dock sägas att han aldrig varit innanför ett dressyrstaket innan och han lyckades ändå sprattla till sig 57.5 % eller dryga 63 straff, vilket jag kände mig ganska nöjd med.

Hoppningen var ett kapitel för sig.
Blixt kändes fin och framåt på framhoppningen, jag gjorde bara tre-fyra språng och sen gick jag in. Även här kan man nog summera ritten som vinglig och spänd. Innan jag red hade jag oroat mig över att det var en del tittmoment på banan som vattenmatta, infångare i form av en man bärandes på ett barn (??) lådor och lite annat. Hindren var det minsta han tittade på. Han blev nästan förvånad varje gång det dök upp ett hinder framför nosen på honom, så han hoppade av bara farten. När jag lyckats hoppa åtta hinder av nio la hästkraken på en tvärnit då han fick syn på parkeringen mittemellan två jordvallar. Då tänkte jag att fälttävlanskarriären var över och att det var dags att skola om till western eller annan valfri, mer markbunden, gren. Som tur var lyckades jag trycka på honom tillräckligt för att han skulle kravla sig över sista hindret också, utan att ha fått en vägran. Summan av ritten blev 4 fel, ett riv på tvåans oxer som han hoppade stillastående eftersom han kollade på publiken brevid banan just då.
Det var verkligen så långt ifrån en bra runda man kan komma, men det räckte för att få komma ut på terrängen på söndagen.
Söndagen ja.
Hällregnet från helvetet.
Jag fick åka utan hästskötare till Bollnäs, inget idealläge men det var det eller inte rida alls.
Lyckades lura stackars Sara Idén med mamma och hålla i den något uppskruvade hästen medan jag fick på sadel och allt annat krafs.
Framridningen var en mardröm.
Överallt på åkrarna runt om på banan syntes paraplyer.
Naturligtvis, det hällregnade ju som sagt.
Problemet var bara det att Blixt inte hade tid att värma upp, han var tvungen att hålla reda på alla paraplyer.
Jag kände att utgångsläget var i sämsta laget och försökte peppa mig själv och tänka "han är fyra år, du kan inte begära att han ska klara det här med mindre än en uteslutning".
När det närmade sig min start började adrenalinet pumpa och jag gasade på en sista gång över kulverten på framridningen.
Starten gick bra, han pep iväg utan problem men backade av väldeliga mot första hindret. Hjärtat i halsgropen.
Men han hoppade.
Sen fortsatte vi i samma stil runt hela banan.
Blixt väldigt försiktig mot hindren men aldrig en tvekan, hoppade gjorde han.
Vattnet var absolut inga problem och rätt vare var så var vi i mål.
Jag lipade som en barnunge över den underbara lilla hästen som kravlat sig runt.

Slutresultat: 7:e placering, en Bachosåg och en Hubertuskapson i pris.
Mäkta nöjd!

Underbara Skåne

Vi for en onsdagskväll.
Lovikka somnade så snart vi passerade Söderhamns stadsgräns. Efter ca 2.5 mil fick jag min första känning av förkylning. Det killade till i halsen och sen gick det utför. I Örebro blev jag tvungen att inhandla den första laddningen nässprej och Alvedon. I Jönköping väckte jag Lovikka för ett blöjbyte och mat. Som den mönsterbebis hon är, somnade hon sedan snällt om igen. Och jag kände i närheten av Vaggeryd att jag snart skulle somna jag med. Så vi stannade och sov en timme på en rastplats. Tesa sov redan och fortsatte med det tills vi kom till Hässleholm. Där byttes vi av och tog oss till Dalby. I det lilla centrumet inhandlades mer mediciner till mig och vin för att muta värdfamiljen med.
Värdfamiljen ja.
Om man kunde ansöka om att få bli adopterad skulle jag bums göra det.
Utan att fråga Värdfamiljen, för de skulle säkerligen inte vilja adoptera en överviktig, viktigpetter med skitviktig uppsyn som dessutom har en vidhängande bebis vid namn Lovikka. Till råga på allt hade den tjocka viktigpettern mage att ha med sig en rar men hästointresserad vän.
Vi fick bo i ett underbart hus, mitt i Skåne precis intill Värdfamiljens egna huvudkvarter.

Dagarna susade sedan förbi i ett huj.
Vi hann knappt märka att vi var där förrän det var dags att åka igen.
Men trots denna allt för korta vistelse var det många grejer vi kunde pricka av från skånelistan.
Exempel på vad vi hann göra/se:

• Konstant inmundigande av utsökt mat
• Beundra Ellenpappans frisyr
  
• Se Sverige vinna superligaomgången i Falsterbo
• Svettas
• Lipa en skvätt när Rolf-Göran Bengtsson satte den andra nollan med Casall La Silla
• Klappa hästen Ralph
• Undra över vad Ellenmamman menar med övervikt
  
• Suga på leksakshästen Ralph (Lovikka)
  
• Sno Ellenbebisens leksaker, alvedon och möbler (Lovikka igen)
  
• Bestämt men varsamt utvisa Ellenpappan från sitt eget hem under VM-finalen i fotboll eftersom det fanns andra intressen som ville se eftersänd GP-hoppning från Falsterbo på tv.
• Konstatera att Ellenbebisen förmodligen kommer bli prima ballerina med tåspetsdans som paradgren.
  
• Suktande bila förbi Flyinge
• Beundra Tornesch 1042, spänstig som en tiger
  

Det gjordes betydligt mer än så, men mycket av det skedde i någon sorts förkylnings och nästäppt dimma, så minnet sviker en aning.
Slutligen var det dags att fara vidare.
Vi skulle norrut mot Halland och shoppingmeckat Ullared.
Hurra!
Semestertid är den bästa tiden för ett besök där. Inte.
Men vi shoppade pliktskyldigt och trivdes så gott vi kunde i myllret.
Bästa köp?
Ingen aning.
Onödigaste köp?
En grön bordsfläkt.

Det var underbart att komma hem.
Underbart att få rida den älskade hästen igen.
Underbart att hästen tagits omhand av av Malin.
Tack Malin!

Jag vill inte blogga

Jag vill åka nu.
Söderöver.
Öppna landskap och slutna sällskap.
Jag vill ha omväxling.
USB-minnet innehållande säsong 3 av The Sopranos krånglar.
Denna vecka har vi således inte sett så mycket av den varan.
Det gör inte så mycket för det är fint väder och Lovikka är glad, nästan hela tiden.
Jag är trött, nästan hela tiden.
Lars har semester från och med nu.
Mycket att stå i innan resan.
Staket skall fixas.
Transport skall tvättas
Hästar skall flyttas hem.
Hö skall bergas.
Ekonomin skall oroas över.
Myggbett skall klias.
Och så fortsätter det, i en enda lång evighetshistoria.
Hej liv!