Det blåser kalla vindar.
Dels för att hösten är här och dels för att rasisterna slutligen klev in i parlamentet.
Jag sörjer det präktiga Sverige.
Ett Sverige där vi slog oss för bröstet och sa att här var minsann alla välkomna.
Ett Sverige där vi demonstrerade när någon skulle utvisas.
Ett Sverige där endast några få tokstollar tyckte sig vara lite bättre än vissa.
Plötsligt är det legitimt att säga: -Det är för många här och det kostar för mycket pengar.
Precis som om att om vi stängde gränsen så skulle vi plötsligt bada i gemensamma tillgångar, arbeten skulle finnas åt alla, all kriminell verksamhet vore ett minne blott och det blonda paradiset ett faktum.
Jo tjena!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar